Val för EU-migrant – tiggare eller textilarbetare?

EU-migrant - tiggare

2015-07-16. Val för EU-migrant – tiggare eller textilarbetare?

Vi undervisade några tiggande romer i svenska hemma i köket. Det kan man göra med enkla medel. En ordbok, lexikon, Google translate, humor och teckenspråk. Om varje EU-migrant tiggare lärde sig tre svenska ord om dagen skulle man på ett år ha ett ordförråd på över 1000 ord. En sådan enkel insats, som man kan göra på egen hand, skulle förändra mycket. EU-migrant - tiggareHursomhelst kom vi in på vad olika ord betyder och stannade på ”identitet”.

Vad är identitet? Yrkesidentitet?

Vad har du för identitet? Det tog lite tid innan innebörden i ordet blev klart. Vi försökte visa med exempel. Då blev det mer laddat. Kvinnan som var i Sverige och tiggde med sin grupp var utbildad textilarbetare. ”Du är inte tiggare, din yrkesidentitet är textilarbetare!”, sa vi. ”Med den utbildningen skulle du kunna få jobb i Rumänien!”.

Flera hinder

 ”Du skulle kunna vara hemma och arbeta som textilarbetare”, utspann sig samtalet. Gruppen höll med om det. Det började bli klart vad identitet var när det gällde yrke, men samtidigt blev frågan personlig. Vi blev också mer på alerten. ”Du skall inte behöva vara här med en yrkesidentitet som tiggare!”. Det blev mer känslosamt. Hon svarade på ett sätt som visade på insikt om ett dilemma; ”Jag bor ihop med tiggare” dvs underförstått ”alla som jag känner är tiggare”; ”Jag blir betraktad som tiggare”, och – och här kom tårarna – ”Jag ser på mig själv som tiggare”.

Det blev tyst en stund.

Att ta sig ur en sådan situation är inte enkelt. ”Du är ingen tiggare, tänk på det, du är utbildad textilarbetare, du skulle kunna stanna hemma och arbeta”. Orden hade ingen verkan i den här situationen. De visade på en omöjlig situation.

Hon skulle kunna få jobb hemma i Rumänien EU-migrant - tiggareoch kunna stanna hos sina barn. Det var alla överens om.

Men hennes vänner, som saknade utbildning, ryckte in och förklarade hur omöjligt det var, att lönen var för låg… och hur hon skulle bli avskedad efter nio månader, att arbetsgivaren skulle krypa ur sitt sociala ansvar. Och man gav ord åt det bråddjup av misstänksamhet som hindrar all förändring. Kanske var det sant, jag vet inte. Grupptryck att fortsätta som ”tiggare” var stort. Mot det stod likväl att hon skulle kunna vara hemma, ha ett lönearbete, ta hand om sina barn och inte sitta på en gata 270 mil bort och tigga. Men själva möjligheten till detta val visade hur komplex situation var. Grupptillhörigheten stod på spel.Det var så många osynliga band som hindrade henne.

Högt pris att bli etablerad medborgare

Samtal visade hur svårt det är att gå in i det rumänska samhället även om det faktiskt skulle vara möjligt. Lönen kan man inte säga så mycket om. Låga löner gäller för en stor grupp av rumäner. En minimilön måste man på något vis överleva på med stöd från vänner och bekanta. Men i det ligger också en hake. Det är inte lätt att ta det steget ensam in i lönearbete om hela bekantskapskretsen hör till EU-migranter som livnär sig på att tigga! Ska förändringar vara möjlig, tror jag, måste den på något vis involvera en hela gruppen. Det verkar näst intill orimligt att en enskild individ skulle orka bryta mönstret. EU-migranter som tigger i Sverige lever nära varandra. Det är en styrka att inte stå ensam, men det kan i sämsta fall kan bli ett hinder när någon får chansen att bryta mönstret och ta ett arbete. Det är paradoxalt. Nästa alla säger att man vill ha ett arbete, men när man vår chansen är det mer komplicerat än så.

Egna gruppen stöd förutsättning för förändring

Inkluderingen i det Rumänska samhället har ett pris, inte bara för det rumänska samhället, utan för varje enskild person som ger sig på att bryta mönstren och bli en lönearbetare, om sedan tillfälligt. En sådan steg är inget hot mot etniciteten, men den har ett högt pris, framför allt om man inte får gruppens stöd. Jag har inte sett detta i Rumänien, men jag vet mycket om de svårigheter som uppstår vid sådana ”kulturbyten” i Sverige. På något vis är det som att ”byta kultur inom den egna kulturen”. Det är en känslig och slitsam process. Och en av de svårast delar är just att hantera relationen till den egen gruppen. dvs att få sin nya ”yrkesidentiteten” accepterad och bekräftad av de närmaste. Skall en insats för EU-migranter som tigger ha bestående värde måste den locka EU-migranterna att lägga av sin ”tiggaridentiteten”. Och våga tro att en förändring är möjlig. Och att ge varandra stöd när tillfälle ges –  som i det här fallet – att välja bort yrkesidentiteten som tiggare eller i stället satsa på att bli textilarbetare. Varje litet steg in i samhället är en framgång – också för gruppen – trots att lönen är låg.

 

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *