Tiggande romers livsvillkor i svenska kommuner.

2015-02-23 – Tiggande romers livsvillkor i svenska kommuner

Tiggande romers livsvillkor i svenska kommuner var temat på konferensen: ”Vem tigger på våra gator och vad gör vi?” (2015-02-04). ”Något förbud mot tiggeri är inte aktuellt i Sverige”, inleder Åsa Regnér, Barn-, äldre- och jämställdhetsminister från podiet. Utanför dörren sitter en tiggare i snön. De 350 deltagarna får redan vid ingången ta ställning till den känslig frågan ”att ge eller inte ge”.

tiggande romers livsvillkor

Regeringen tänker inte kontrollera relationen mellan givare och tiggare och bestraffa en av parterna eller kanske båda. Det är vad Danmark har gjort och Norge funderar på att göra. Att bestraffa fattigdom eller kriminalisera generositet är en främmande tanke för oss. Det kan inte har varit ett svårt beslut att ta.

Betydligt svårare är att säga hur problemet skall lösas. Antalet tiggande romer växer för varje dag och finns även i små samhällen. Regeringen vill visa handlingskraft. Men spontan glädje i rösten säger Åsa Regnér att man tillsatt en nationell samordnare. Publiken applåderar svagt och Åsa kallar fram Martin Valfridsson som fått på sin lott att lösa den Gordiska knuten. Hur skall stat och kommun lösa den ökade tillströmningen av tiggare inom ramen för det goda samhällets värderingar? De behöver medborgarnas spontana insatser – det civila samhället – om man skall klara det. Jag tror inte att någon avundas Martin, alla förstår att regeringen har lagt en omöjlig fråga på honom, kanske mest för att få den bort från dagordningen under en tid. Men det kommer inte att gå.

Vad är ett ”utvecklingspartnerskap”?

tiggande romers livsvillkor

Lars Linebäck, direktor för Linköpings Stadsmission, redogjorde för en intressant modell. Den bygger på Ideburet offentligt partnerskap, IOP, ett aktivt samarbete mellan ideella sektor och kommunen. De kan se olika ut, men viktiga inslag kan vara:

  • Organisationer med olika erfarenheter av samma problem samverkar på lika basis.
  • Syftet med Utvecklingspartnerskapet är gemensamt nyskapande
  • Konsensusbeslut gäller, inte majoritetsbeslut, dvs. man får ”prata ihop sig”
  • Erfarenheter från arbetsområdet är tiggande romers livsvillkor”hårdvalutan”
    inte juridisk status eller pengar
    – även om pengar är mycket viktiga.
  • Utvecklingspartnerskapet respekterar naturligtvis av lag reglerad verksamhet,
    men ofta finns ett betydande utrymme för samverkan inom gällande regelsystem.
  • Det är en intressant lösning – men löser den problemet med tiggande romers livsvillkor?

Martin Valfridsson med ministern i ryggen talar om samarbete

Jag hoppas att han sammanför vitt skilda aktörer – kyrkorna och föreningar – som har erfarenhet av tiggarna. Och att han kan fånga in nybildade grupper som helhjärtat engagerar sig för de tiggande romernas livsvillkor både i Sverige och i hemlandet. Socialtjänsten har ett lagreglerat ansvar. Köpmännen påverkas. Studieförbunden kan bidra. Ordningsmakten har synpunkter m. fl. Denna ”gemensamma erfarenhetsmassa” är vårt arbetsmaterial. Alla vill inte delta i ett utvecklingspartnerskap, men några vill göra det och bilda Idéburna offentliga partnerskap för att förbättra tiggande romers livsvillkor här och i hemlandet.t.

Fördjupa samarbetet – från möten till fungerande strategier

Jag har sammanställt mina erfarenheter från flera års arbete med samverkan mellan ideella organisationer, institutioner, myndigheter i en enkel skiss. Den här skissen kan för att bedöma kvalitén i samverkan – så att det inte bara stannar vid ”möten”, ”konferenser”.

⇓1. Gemensamma möten, utbyte av skrifter, avtal, ”upptäcker varandra”

⇓2. Aktiv kunskapsöverföring,  ”låter sig utbildas av varandra” 

⇓3. Utveckla bestående nya arbetsformer

⇓4. Utveckla gemensamma förändringsstrategier

Det är ju helt uppenbart för alla att nu gällande samverkan i samhället inte löser det aktuella problemet dvs. att tiggande romers livsvillkor är oacceptabla. Ofta stannar samverkan på en för låg nivå (steg 1 och 2). Skall ett förändringsarbete lyckas måste man nå så hög kvalité i samverkan som möjligt. Då ökar vår omvärldskunskap och alla tillgängliga resurser. Kunskaper och engagemang tas till vara för att utveckla nya arbetsformer och gemensamma förändringsstrategier (nå steg 3 och 4) både här och i hemlandet.

 

 

 

 

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *