Nytt elverk skulle värma romer som tigger – blev skrot!

värma romer som tigger

2015-03-14 – Nytt diesel-elverk skulle värma romer som tigger – blev skrot!

I olika omgångar har vi fått lära oss att det är svårt att hjälpa romer, i vårt fall att värma romer, som tigger i Sverige över vintern. Kulturerna är så olika. Det är lätt att underskatta komplexiteten. Det har gett oss en del beska och dyra erfarenheter att fundera över. Och motivationen att hjälpa romer som tigger, har satts på prov. Jag tror att det är viktigt att tala om att misslyckanden sker – kanske är det helt nödvändigt att gå igenom sådana  – för att förstå problematikens komplexitet. Här är berättelsen om ett nytt diesel-elverket som blev skrot.

Hemlöshet och vinter – hur hitta en bra lösning? 

Husrum och värme behöver alla. Hur övärma romer som tiggerverlever man annars i vårt klimat? Värmeljus i mängd är inte tillräckligt effektiva för att värma kalla husvagnar och tält? Öppna lågor innebär också  en risk.

Det kan lätt ta eld i plast och annan material, som brinner med våldsam fart och sprider giftiga gaser.

Husvagnarna och de hemmabyggda kojorna som romerna byggt står dessutom tätt.

Kom elden lös skulle en hel sådan ”by” snabbt kunna brinna med dödlig utgång för flera.

Det var också vad som höll på att hända. värma romer som tiggerEtt hemmabyggt hus slog eld. Det hände tidigt på kvällen och upptäcktes snabbt. Inom några få minuter var ”huset” övertänt.

Tack vare att en förutseende man skänkt brandsläckare, så fick man kontroll över branden. Det gick åt tre brandsläckare för att släcka elden.

Dagen därefter byggde man upp det nedbrända huset på nytt.

Nöden har ingen lag. Öppna lågor innebär en betydande risk, men man behöver värme och skydd för att klara vinterkylan!

Diesel-elverk, kupévärmare och LED lampor är bättre lösning

Flera såg behovet av en bättre lösning. Ett diesel-elverk med jordade och säkra ledningar till de olika husvagnarna och ”hemmabyggda husen” skulle vara en bättre och säkrare lösning. Till el-ledningarna kunde man koppla uppladdningsbara LED-lampor, som gav ljus, även när dieselverket inte var igång.

värma romer som tigger

Innan vi gjorde något talade vi med de boende – ett drygt 30 tal personer  – att diesel kostar pengar, och att de var tvungna att själva svara för dieseloljan som kunde värma upp ”byn” på natten.

De försäkrade, att det var ”no problem”, eftersom det var så många, som skulle dela på kostnaden.

Vi var väl tveksamma, men elvärme skulle inte bara värma tiggarna, utan också ge tillgång till LED-lampor och värma romer som tiggermöjlighet att ladda telefoner m.fl. behov. Elektriker kopplade om kupévärmare till lägre watt tal för att så många som möjligt kunde få del av standardhöjningen.

En familj skänkte ett nytt diesel-elverk, ca 10 000-12 000 kr, andra skänkte sladdar, el-central, LED lampor, värmeelement. Flera med behörighet som elektriker skänkte arbetstimmar under installationen. Så vi gick vidare. Efter några justeringar började värme och ljus fungera i den lilla byn. Det var en glädje att se det. Perfekt!

”No problem” … och el-verket blev skrot. Paradoxalt nog har romer som tigger här  ganska gott om pengar – i varje fall tidvis – och spenderar dem ibland frikostigt på olika saker. Att satsa på värme och ljus, när man i övrigt inte hade några boendekostnader, kunde verka rimligt, framför allt med tanke på vinterkylan och behovet av värme och t ex att torka kläder. Med en insats på 10:- per person och dag hade problemet varit löst med råge.

Skulle det här projektet nå sitt mål –  värma tiggande romer i Sverige under vintertid – krävdes samverkan inom gruppen. Vi hade talat tydligt om det och svaret var ”no problem”, med en försäkran om att det var många som skulle dela på kostnaden. OK!

När den skänkta dieseloljan tog slut behövdes påfyllning. Det ordnade sig.

När man sedan upptäckte, att man behöver motorolja till smörjning av motor, som ju är en mindre del av kostnaden, blev man osams om vem som skulle betala. Flera har ju bilar så man visste vad det handlade om. När det inte gick att komma överens, hällde någon i flottyrolja istället för riktigt olja, efter några timmar var dieselmotorn i elverket överhettad, igensotad, kolsvart och stannade. Det var inget lätt besked att ta. Vår lösning att klara vinterkylan hade gått på grund!

OK, mörkret la sig på nytt över byn, de levandevärma romer som tigger
ljusen fladdrade åter, nya brandsläckare fanns på plats.

Några vänliga och kunniga personer hämtade dieselverket och rensade motorn och det startade på nytt.

Vi gjorde ett andra försök.

Efter ett par dagar stannade motorn på nytt. Någon hade trasslat med motorn. Den var fel på motorn sa man, den var ”kaputt”. Vi gav vi upp. Vi förstod att tanken att ordna värmen med ett gemensam elverk var dödfödd. El-verket fick gå till högstbjudande eller skrotas.

 

Mind the gap! 

När jag gick förbi där dagarna efter, hade några romer murat in en öppen spis av gatsten på golvet i en husvagn och draget ett stuprör som skorsten rakt upp genom taket. Veden kom från begagnade lastpallar och gnistorna rök i husvagnen. Vilken företagsamhet! Brandmyndigheterna hade satt i halsen om de sett lösningen. Det har var en lösning som passade in i kontexten från Rumänien, men egentligen livsfarlig. Det var i alla fall en effektivare lösning än diesel-elverket för att värma romer som tigger i Sverige under vintertid.

Jag skulle ljuga om jag sa att detta inte tog hårt.

Kostnaden var en sak, kanske 14 000 kronor i material plus allt frivilligt arbete. Det tyngsta att ta, var kanske maktlösheten av att uppleva att vi lever i i skilda världar. Det saknades inte pengar, tiggare har ofta gott om pengar, knappast kunskap heller, flera har bilar. Elverket kostade inte de romska tigger något mer än driften. De hade fått tillgång till det gratis. Det var en obalans i hela projektet. Motorn var ”kaputt”, sa man med någon slags självklarhet, som var jobbit att ta.

”Mind the gap” ropar man ut i värma romer som tigger
tunnelbanan i London, dvs tänk på avståndet mellan vagnen och perrongen.
 

Vi hade tydligen inte sett avståndet – kulturskillnaden! Vi hade inte klarat att överföra våra idé.  Men bristen på samverkan/sammanhållning bland våra romska vänner blev också tydlig.

Utan samverkan inom gruppen och aktiv medverkan kommer man ingenstans! Det är möjligt att man saboterade  lösningen eftersom inte alla till en början inte fick lika mycket nytta av den. Vårt försöka att värma romer som tigger under vintern  misslyckades! Naturligtvis prövar en sådan insats motivationen att fortsätta hjälpa dessa tiggare. Det gav en ökad insikt i komplexitet i att hjälpa. Mind the gap!

Det här är bara ett av många misslyckande. Jag tror att det är viktigt att tala om misstaget och besvikelsen. Jag tror att det kan hjälpa till att behålla motivationen att hjälpa. Och öka möjligheten att insatserna med tiden hamnar på rätt nivå!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *